Sakta blir det ljusare ute och jag som är ljus- och värmeälskare glädjs i mitt hjärta! Appropå ljus och värme så var det en mycket intressant artikel i sista numret av Svensk Veterinärtidning skriven av Veterinär Anestis Simeonidis, som jag tänkte sammanfatta för er i detta nyhetsbrev. Tanken var att fortsätta på ämnet hud och detta ligger i angränsande området till det.Dagens ämne är en sjukdom som heter Leishmanios och som orsakas av en parasit som heter Leishmania. Det är en så kallad protozoo och parasiten kan infektera flera arter, bland annat människa, hund, katt och gnagare. Idag räknar man med att cirka 14 miljoner människor är infekterade av parasiten, vilket gör den till den andra största parasitosen i världen efter malaria. I Sverige är detta en anmälningspliktig sjukdom, vilket innebär att om man diagnosticerar denna sjukdom så måste den anmälas till Jordbruksverket. Leishmania har blivit mer vanligt i Sverige på senare år eftersom det blivit vanligare med importerade hundar från södra Europa.Leishmania smittar i regel via bett av en sandmygga. Det är alltid honan som smittar vidare. Sandmyggan smittas av att hon suger blod från redan infekterade djur. Det går även att bli smittad med Leishmania via ett hudsår. När djuret eller människan försöker bli av med sandmyggan genom att slå ihjäl den så kan smittan föras vidare från sandmyggan och in i såret. Det finns flera arter av Leishmaniaparasiten och vilken vävnad som blir infekterad beror på vilken art som man blir infekterad av. 3 typer av sjukdomen finns; den viscerala formen, den kutana formen och den mukokutana formen. Leishmania finns i 88 länder och 350 miljoner människor lever i riskzonen att bli smittade. Smittan finns i Europa, Asien, Afrika och Amerika. Hundar anses vara den största naturliga reservoaren för den viscerala formen i Europa och Amerika, medan människan är den viktigaste reservoaren i Asien och Afrika. När det gäller de två andra formerna av sjukdomen anses gnagare och andra vilda djur vara den viktigaste reservoaren. Men sandmyggan måste finnas för att smittan ska kunna föras vidare.I Europa är leishmanios vanlig i länderna runt Medelhavet, såsom Spanien, Portugal, Frankrike, Italien, Grekland och Malta. Nya rön tyder också på att sjukdomen även finns i södra delarna av Tyskland. I vissa områden är andelen smittade hundar uppemot 67%.Alla smittade djur visar inte symtom. Många kan kontrollera parasiten utan att utveckla sjukdom och utgör på det viset en reservoar för sjukdomen och kan fungera som symtomlösa smittspridare. Med det menas att de inte själva blir sjuka, men att de kan föra smittan vidare. Ett fåtal individer kan helt göra sig av med parasiten och blir således helt friska.Sjukdomen är en kronisk sjukdom med en varierande och komplex sjukdomsbild. Från smitta till att symtomen utvecklas kan det ta några veckor upp till flera år. Hundar i alla åldrar drabbas, men sällan hundar under ett år eftersom inkubationstiden är så lång. Drabbade hundar blir trötta och tappar i vikt trots bibehållen aptit. De med den kutana formen drabbas av hudproblem med hårlöshet runt ögonen, hudinfektioner, sår runt nosen och på armbågar och knän. Såren är mellan 1/2-5 centimeter i diameter. De kan få klosjukdomar, med bland annat långa klor och kan drabbas förhårdnader på trampdynor och nos. De får generellt förstorade lymfknutor, feber, ögoninfektioner, förstorad mjälte, magrar av och kan drabbas av ledproblem i flera leder. Njursvikt är det vanligaste symtomet vid den viscerala formen. Då ses en ökad törst, ökad urinering, kräkningar och avmagring kombinderad med minskad matlust. Det finns även en mängd mindre vanliga symtom som hundarna kan drabbas av vilket gör att man inte alltid har så lätt att ställa diagnos.Det finns flera olika sätt att ställa diagnos. Det ses bland annat förändringar på olika blodprovsparametrar, som till exempel förhöjda levervärden. Det går att genom vävnadsprover, så kallad biopsi, att ställa en definitiv diagnos. Har man tur kan man hitta parasiten i olika organ. Det går även att ställa diagnos genom serologi, det vill säga blodprover där man letar efter antikroppar mot parasiten och så går det även att odla fram parasiten från vävnader.Flera läkemedel används för att bekämpa Leishmania. Det pågår intensiv forskning för nya behandlingsalternativ eftersom de befintliga läkemedlen inte eliminerar parasiten till 100%. Hunden är mer svårbehandlad än människan och återfall är mycket vanliga. Prognosen, det vill säga framtidsutsikterna, beror på hur allvarligt sjuk hunden är när diagnosen ställs och olika individer svarar olika bra på behandling.Eftersom behandlingen är mycket svår är det väldigt viktigt att se till att hunden inte smittas. Vissa antiparasitära medel har effekt mot sandmyggan, till exempel Exspot vet, Scalibor, Advantage och Advocate. Vi har ännu så länge haft turen att leva i ett land som inte har Leishmania och vi måste vara väldigt rädda om den situationen. Därför är det av STÖRSTA vikt att förebyggande behandla hunden med något av ovanstående medel före resa till länder som är drabbade av sjukdomen. Smittorisken ökar med import av hundar och resor utomlands och det ställer krav på svenska veterinärer att ha kunskap om sjukdomen så att rätt diagnos och behandling kan sättas in så fort som möjligt.Jag hoppas ni fann nyhetsbrevet intressant och om ni har några frågor eller funderingar får ni mer än gärna kontakta mig via mail. Tills nästa nyhetsbrev önskar jag er allt gott!/Veterinär Ylva Trygger
|
