| November - 09 Knölar i huden |
 |
 |
| 2009-11-18 07:38 | |||
|
Mörker, regn och dimma sänker sig över vårt land. Vissa delar täcks av snö, men vi som bor i mittenregionen får inte så mycket av den varan. Vi får njuta av att det droppar på våra huvuden istället! Den här gången tänkte jag att nyhetsbrevet skulle handla om knölar i huden. Jag har tidigare tagit upp detta ämne, men denna gång ska det handla om snälla, godartade knölar som man som djurägare kan hitta när man under den mörka tråkiga vinterhalvåret sitter inne och myser ihop med sin fyrbenta vän. Knölar som kan kännas i eller alldeles under huden är något av den vanligaste orsaken till att en djurägare söker hjälp av veterinären. Oftast är det fråga om någon helt ofarlig typ av knöl, men det är naturligtvis alltid bra att få den undersökt. Dessa knölar kan kallas tumörer. I vidare mening är en tumör en benämning på en förändring av knölig natur som en svullnad eller upphöjning. Denna knöl kan vara sjuklig eller icke sjuklig, godartad eller elakartad. I dagligt tal används ordet tumör i fall det är fråga om en vävnadsnybildning, det vill säga vävnadsceller som har delat sig ohämmat. Orsaken till den uppkomna knölen kan variera, men vanligast är att en förstorad hudkörtel, en tryckskada eller en infektion ligger bakom. Det kan också röra sig om en tumör. Knölar i huden upptäcks ofta av en slump i samband med att man klappar hunden. Det är ofta svårt att veta hur länge den funnits där. Vid en undersökning av en hudknöl känner man efter hur dess konsistens är, det vill säga hur hård eller mjuk den är, om den omkringliggande huden är påverkad och om knölen sitter fast eller är lös i förhållande till underlaget. Huden i området kontrolleras om den är varmare eller kallare än omgivande hud och om hunden verkar känna obehag när man klämmer på knölen. Genom denna undersökning går det i de flesta fall att säga om knölen är allvarlig och måste åtgärdas, eller om det är en helt ofarlig knöl som det räcker med att hålla under uppsikt. Ett aterom, även kallad talgkörtelcysta, är en av de vanligaste diagnoserna vid undersökning av en hudknöl. Knölen kan variera i storlek från någon halv centimeter och upp till över fem centimeter i diameter. Orsak till knölen är en talgkörtel som har fyllts med allt mera talg, för att så småningom bukta upp över hudytan. Det är inte farligt att klämma ut en talgkörtelcysta, men räkna med att den kommer att fyllas på igen. Det finns några raser som är mera benägna än andra att få dessa knölar och schäfern har lättast att utveckla dem. Knölarna sitter oftast på ryggen, men kan förekomma även på andra delar av kroppen. Normalt görs ingenting åt ateromet om det inte blir infekterat eller blir så stort att det känns obehagligt att klappa hunden. Ibland kan förhårdnader och förtjockad hud ses på armbågarnas utsidor och ibland även på hasledernas utsidor eller på området bakom och nedanför haslederna. Den vanligaste platsen för tryckskada är armbågarnas utsida. Detta beror på att dessa hudområden är speciellt utsatta för tryck på grund av att skelettdelarna under dessa områden inte är täckta av muskulatur som på de flesta andra ställen. Muskulaturen är relativt mjuk och verkar utjämnande på trycket mot huden. Huden kommer direkt i kläm mellan underlaget och skelettet. Kroppens reaktion på detta blir att huden kommer att förtjockas för att klara av denna belastning. Vid enklare fall av förtjockad hud med början till sprickbildning går det att behandla området med någon form av mjukgörande medel, till exempel Calmuril eller Fenuril. Även A–vitamin kan hjälpa, till exempel i form av Salisylsyravaselin 2%.En böld kan utvecklas under huden på grund av en sticka eller något annat främmande material perforerar huden och orsakar en lokal infektion. Antingen kan bakterier orsaka en lokal infektion och utveckling av en böld, eller så kan en del av materialet, till exempel en del av en trästicka, blir kvar under huden. Vävnaden reagerar då med en inflammation som kan utvecklas till en aseptisk böld, det vill säga en böld utan infektion. Infektioner i skadad hud med bakterier eller svampar kan ge granulom, eller infektionssvulster som det också heter. Dessa knölar kan förväxlas med tumörer eller bölder och det kan bli nödvändigt med en biopsi, det vill säga ett vävnadsprov, för att kunna skilja mellan dessa. Ärrbildningar i huden efter någon skada kan ibland bli så stora att de blir som en knöl. Detta händer oftare om läkningen varit komplicerad och tagit tid, eller om huden i området är utsatt för nötning. Det finns flera olika tumörer som kan uppkomma i huden och ungefär 80% av hudtumörerna är benigna, det vill säga godartade. För de flesta tumörer gäller att de blir vanligare ju äldre hunden är, men det finns vissa tumörer som ses oftare hos yngre djur. Det är många gånger inte möjligt att bara genom att känna på en knöl avgöra om den är ofarlig eller om den bör opereras bort. I osäkra fall opereras knölen bort och undersöks. Det går också att ta en biopsi,det vill säga ett vävnadsprov från knölen för att laboratoriet ska kunna göra en histopatologisk undersökning med hjälp av mikroskop och ställa en så kallad PAD, patologanatomisk diagnos. För den som vill läsa mer om knölar så hänvisar jag till juni och juli nyhetsbrev. Jag kommer återkomma till detta ämne i senare nyhetsbrev, knölar i huden är otroligt vanligt bland våra hundar och det är en av de vanligaste frågor jag får från hundägare. En del beställer tid för kontroll av knölen de hittat på sin hund, en del passar på att fråga om knölen när de vaccinerar sin hund. Känn noga igenom din familjemedlem när ni sitter och myser framför TV:n eller brasan ihop och fråga om vad ni hittat vid nästa veterinärbesök! Ha det riktigt bra tills nästa nyhetsbrev dyker upp! Med vänlig hälsning Veterinär Ylva Trygger
|
