| Januari 10 - Utreda hälta |
 |
 |
| 2010-04-21 06:46 | |||
|
Jag hoppas ni alla haft en underbar jul och ett riktigt härligt nyår. Sakta börjar ljuset återvända, varje dag blir en liten smula ljusare. Försök vara ute lite mellan klockan 12-14 varje dag, det är under den tiden vi kan samla på oss det mesta av dagsljuset och kraften vi så väl behöver under den långa vintern. Denna gång tänkte jag att nyhetsbrevet skulle handla om grunderna i en hältutredning. Det vill säga, hur tänker veterinären när hunden haltar. Hälta kan ha med en mängd olika sjukdomar och tillstånd att göra. I vissa fall kan hältan bero på en allmän sjukdom som påverkar rörelseapparaten så att hälta uppstår. Det går då inte att finna orsaken till hältan genom att endast undersöka skelettbenen, lederna och övriga strukturer i benen. I många fall är orsaken till en hälta uppenbar. Anamnes (sjukdomshistoria) och undersökning av det ben som hunden haltar på kan vara tillräckligt för att en diagnos ska kunna ställas. I andra fall måste en mera ingående hältutredning göras, med en noggrann allmänundersökning, blodprover, röntgen, en neurologisk undersökning och eventuella andra undersökningar eller provtagningar. En hältutredning kan således ibland vara både besvärlig och kostsam. Hundens ålder har stor betydelse för vilken typ av hälta det kan vara fråga om. Vissa sjukdomar och tillstånd uppkommer bara hos unga hundar och andra tillstånd är vanligare hos äldre djur. Likaså har rasen stor betydelse för vilken hältorsak som kan misstänkas. Stora, tunga hundar har ofta andra problem än mindre, lättare hundar. Vid en lättare hälta gäller det att se vilket ben hunden avlastar, det vill säga haltar på. Frambenshälta är ofta lättare att se än bakbenshälta genom att hunden trampar ner med framkroppen mer på det friska benet. Huvudet kommer att vara i översta läget när hunden trampar ner på det sjuka benet, allt för att minska belastningen på det ben som gör ont. Huvudet sjunker nedåt när det friska frambenet är i marken. Djurägaren uppfattar ibland felaktigt att det är det ben som hunden trampar ner mest på som är det haltande benet. När det gäller bakbenshälta är förhållandet likartat. Hunden trampar ner mer på det friska benet och bäckenet kommer att vara i det översta läget när det sjuka benet berör marken. En bakbenshälta kommer att påverka hundens gång på frambenen, så att en hälta på till exempel höger bakben kommer att likna en hälta på vänster framben, genom att hunden vid trav belastar vänster bakben och höger framben hårdast. Vid en hältutredning kontrolleras hunden både i skritt och i trav. Skritten har fyra takter och sägs vara samsidig men inte samtidig. Det betyder att hunden sätter ner samma sidas ben efter varandra med början bak; höger bak, höger fram, vänster bak, vänster fram. Travet har två takter och hunden sätter ner diagonala ben samtidigt; höger bak tillsammans med vänster fram och tvärtom. Galoppen har tre takter och ett flygmoment och används nästan aldrig i hältutredning. Svårigheter att tolka det sätt som hunden rör sig på uppstår när hunden är halt på två eller flera ben. Till exempel kan det vara svårt att se en lättare hälta på höger framben om hunden samtidigt har en kraftigare hälta på vänster framben. När det konstaterats vilket ben eller vilka ben hunden haltar på gäller det att komma fram till var hältan utgår från och vad som är orsaken till hältan. Vid undersökningen noteras om hunden ömmar vid palpation eller provokation, om någon konturstörning som svullnad eller dylikt kan upptäckas och om ledena har normal stabilitet vid böjning i olika riktningar. Undersökningen av det ben som orsakar hältan sker systematiskt och börjar vanligen med tassen. Trampdynorna undersöks, men även huden mellan tårna. Därefter palperas tårnas ben och leder, ett efter ett. Ledernas rörlighet prövas och eventuella svullnader eller uppdrivningar konstateras. Därefter undersöks led efter led, skelettben efter skelettben och även muskulatur och senor palperas. Muskulaturen som hör till ett ben eller en led som inte används kommer snart att minska i omfång. Detta kan ge besked om hur länge hältan varat och varifrån den utgår. Den absolut vanligaste orsaken till att en hälta uppkommer är att hunden har ont någonstans i benet och att smärtan förvärras när benet används. Detta gör att hunden försöker avlasta benet, vilket ger sig tillkänna som en hälta. Orsaken till smärtan kan vara allt från benfraktur till kronisk ledinflammation eller ett sår på tassen. En annan orsak till hälta är om benet inte kan röras på ett normalt sätt. Det kan gälla en nervskada, som i sig självt inte gör ont, men som gör att muskulaturen inte kan styra skelettbenen på ett naturligt sätt. Andra orsaker till att benet inte kan röras naturligt är när benen inte har normal form, på grund av tillväxtrubbningar eller när till exempel knäskålen hoppat ur led. Sammanfattningsvis kan hältan bero på ledsjukdom, till exmpel orsakad av en fästingsjukdom, en bakterie- eller virusorsakad infektion, överbelastning, vrickning, stukning, luxation, artros, osteochondros. Hältan kan även bero på sjukdom i själva skelettbenet, till exempel panosteit (så kallat växtvärk) eller en tumörsjukdom i skelettet. Hältan kan bero på skada eller sjukdom i muskulaturen eller på skada eller sjukdom i nerverna. Veterinären får genom en allmän klinisk undersökning av hunden en tanke eller idé om var skadan/felet kan finnas och med utgångspunkt från denna undersökning bestäms vilka speciella undersökningar som måste göras eller om behandling ska sättas in. För den som är mer intresserad av detta ämne kan jag rekommendera antingen Hundsjukvårdskursen eller någon av föreläsningarna som vi på Canis Academy erbjuder. Jag kommer även att komma tillbaka till detta ämne i kommande nyhetsbrev. /Veterinär Ylva Trygger
|
