| Mars 10 - Kontaktallergi |
 |
 |
| 2010-04-21 06:51 | |||
|
Jag börjar snart tvivla på att det blir någon vår! Kanske ska vårt land alltid vara inbäddat i snö? Egentligen ska jag inte klaga på snön, jag tror att de riktiga problemen börjar vid snösmältningen... Både hundar, människor och hus lär FLYTA bort! Denna gång tänkte jag att vi skulle gå tillbaka till det alltid lika aktuella och intressanta ämnet allergi. I januari förra året skrev jag generellt om allergi och i mars för precis ett år sedan skrev jag om foderallergi. Denna gång tänkte jag vi skulle kasta oss över kontaktallergi. Det är en typ av allergi som inte är vanlig hos hund, men den förekommer. Kontaktallergi är en allergi som utvecklas mot något som hunden kommer i direkt kontakt med. Allergin utvecklas efter en längre tids kontakt med allergenet och detta gör att symtom i regel inte ses hos mycket unga djur. För att en riktig allergi ska kunna uppträda måste ämnena komma förbi den yttre hudbarriären och nå de celler som har med immunapparaten att göra. Framför allt är det den hud som inte skyddas av päls som drabbas, till exempel undersidan av tassarna, läpparna, buken, pungen, armbågarna eller hasorna. Det finns många ämnen som vid hudkontakt en längre tid eller vid upprepade tillfällen kan ge upphov till en allergisk reaktion. Det kan var till exempel bomull, nylon eller andra syntetiska material som finns i mattor, filtar och underlag på platser där hunden brukar ligga. Det kan vara pollen på marken eller ämnen i vissa gräs som hunden ligger på utomhus. Det kan även vara hundens matskål som innehåller något ämne som hunden reagerar mot. Färgämnen i tyger, tvättmedel, gummi och plast kan också orsaka allergi. Det är inte ovanligt att hunden reagerar mot krom och nickel som kan finnas i hundens halsband. Schampo och andra medel som används för rengöring eller behandling kan i undantagsfall ge allergi. Oftast är dock reaktioner efter schamponering inte av direkt allergisk natur utan beror på en irritation av huden mot starka rengörings– eller desinfektionsämnen. Det kan till exempel bero på att pälsen inte är ordentligt ursköljd efter badet och de irriterande ämnena skadar då huden. Tidigare användes ren såpa vid rengöring av hundarna och den var svår att skölja ut och kunde därför ge upphov till kliande hudbesvär. I motsats till foderallergin så är hudsymtomen och deras lokalisation ofta mycket karakteristiska för en kontaktallergi. Symtomen är i början lokaliserade till det område där allergenet kommer i kontakt med huden. Huden blir rödare med små röda utslag som kan flyta samman i större områden. En noggrann anamnes (sjukdomshistoria) och undersökning av hunden kan ge viktiga ledtrådar. I de fall hudförändringarna enbart är lokaliserade till undersidan av tassarna så misstänks något material som hunden går på, till exempel heltäckningsmattor, golvrengöringsmedel, plastgolv. Om förändringarna bara visar sig under sommaren så kan gräs eller pollen varaorsaken. Finns hudförändringarna framför allt runt nosen så kan foderskålen misstänkas och är de koncentrerade till halsen så kan halsbandet misstänkas. För att ställa diagnos ska hunden en period inte komma i kontakt med de material i omgivningen som den tidigare dagligen utsattes för. Hunden får helt byta miljö till nytt liggunderlag, nya foderskålar och ny golvbeläggning. Helst ska hunden under denna tid ligga på rena vita bomullslakan och inte vistas på annat än asfalt– eller betongbelagda områden, vilket kan vara svårt att åstadkomma. Ofta minskar besvären inom en vecka, utom vid kroniska hudförändringar när det tar längre tid att konstatera en förbättring. I de fall denna förändring gör hunden bättre gäller det sedan att lista ut vad i den gamla miljön som påverkade hunden. Hunden behandlas genom att inte utsättas för det den inte tål. Det är ibland inte möjligt att helt avlägsna allergenet och om det finns risk att hunden kliar sönder sig kan inflammationsdämpande medicin behövas. Dessa mediciner gör det svårare att se spontana förbättringar under utredningens gång, därför väntar man helst med att sätta in medicienerna tills utredningen är färdig och hunden fått en diagnos. Om tillståndet förbättras får inte tanken på atopi uteslutas. Vid atopi blir hunden ofta bättre vid miljöombyte. Atopi, eller atopisk dermatit som det också kallas, är en reaktion mot luftburna ämnen. De allergiframkallande ämnena kommer in i hunden via den inandade luften, genom huden eller via tarmarna. Atopi är något jag kommer att återkomma till i senare nyhetsbrev. Atopi är en mycket vanlig allergiform hos hundar och den kan förekomma ensam eller i kombination med foderallergi och kontaktallergi. Självklart finns andra hudsjukdomar som ger likanande symtomen som en kontaktallergi. Om en hund drabbas av hudproblem är utredningen ofta både dyr och tidskrävande. Ibland går det att hitta lösningar som gör hunden helt symtomfri, men många gånger krävs livslånga behandlingar. /Veterinär Ylva Trygger
|
